Ickevåld och makt

Ickevåldsaktioner utgår från en idé om att all makt förutsätter någon form av samarbete från de människor som makten utövas över. Våra samhällen bygger på att människor följer vissa regler, lagar och normer. Vissa av dessa är bra och nödvändiga, andra är orättvisa och förtryckande. Genom att på strategiska sätt dra tillbaka vårt samarbete eller aktivt motverka de institutioner, regler och normer som upprätthåller en orättvisa kan vi bidra till att de förändras. Fler kan få syn på problemet och också börja göra motstånd, och till slut kan det bli omöjligt för makthavare att upprätthålla systemet. Att använda vår makt på det här sättet  handlar inte om att hota eller utpressa, utan om att skapa en mer jämlik grund för ett samtal om vägar framåt. Därför undviker ickevåldsrörelser normalt att använda mer makt än de behöver, och är noga med att skilja på sak och person - vi agerar mot orättvisa eller våldsamma strukturer och beteenden, men vi visar alltid respekt för och omtanke om människan bakom, och vi vägrar dras med i våldsspiraler, även om vi själva utsätts för våld.

Att medvetet göra motstånd mot rådande system kan innebära stora risker för den enskilda aktivisten. Det är viktigt att tänka strategiskt, både för att det vi gör verkligen ska få effekt och för hantera riskerna på ett bra sätt. Det kan både handla om att medvetet ta risker för att uppmärksamma sakfrågan och om att undvika eller motverka risker på olika sätt. Risker och konsekvenser kan se olika ut för olika personer och grupper. Personliga förhållanden som familj och ekonomisk situation, liksom strukturella maktordningar kring klass, kön och könsidentitet, hudfärg, funktionalitet, sexualitet, ålder, legal status i Sverige och annat kan påverka vilka risker en enskild aktivist är villig att utsätta sig för. Det är viktigt i alla rörelser att ta hand om varandra, respektera gränser och se till att alla har en roll som fungerar för dem!  

‍