Ickevåld, vad är det?
När ickevåldsforskaren Stellan Vinthagen definierar ickevåld talar han om att motverka våld utan att använda våld. Det räcker alltså inte att leva utan våld - det kan man ju göra utan att vara engagerad i någonting överhuvudtaget. För att det ska bli ickevåld behöver vi också aktivt söka upp och arbeta mot våld och orättvisor. Samtidigt innebär ickevåld att vägra dras med i våldsspiraler, att behandla våra motståndare med respekt och att bibehålla en öppenhet för dialog och samtal. Ickevåld betyder också att vi behöver vända blicken inåt och titta på våra egna rörelser och motverka våld och orättvisor som kan uppstå där.
Det finns olika sorters ickevåldsliga metoder för att åstadkomma förändring. Gene Sharp, som var en av världens mest kända ickevåldsforskare, samlade ihop hundratals exempel på metoder inom tre kategorier:
- Protest och övertalning är sådant som demonstrationer, protestlistor, debattartiklar och brev till politiker.
- Socialt, ekonomiskt eller politiskt ickesamarbete innefattar till exempel strejker, bojkotter och att vägra lyda lagar och beslut som man tycker är orättfärdiga.
- Intervention betyder att göra något aktivt för att förändra en situation. Det kan vara att arrangera en blockad som hindrar en avverkning av en skog eller att följa med barn i Palestina till skolan för att minska risken att de utsätts för våld på vägen.
Inom andra traditioner och rörelser betonar man en fjärde kategori:
- Konstruktion innebär att bygga upp alternativa system och sätt att leva som är mer i linje med ett ickevåldssamhälle. Istället för att vänta på att staten eller andra makthavare ska ändra på något så kringgår vi dem och skapar något själva.
Civil olydnad och civilt motstånd är en särskild sorts ickevåldsaktion. Det innebär att medvetet bryta mot lagar, regler och normer som man anser är orättfärdiga, för att dessa ska förändras. Civil olydnad och civilt motstånd kan ingå i alla kategorierna ovan. Det bygger på ickevåldets idé om makt, som du kan läsa om i nästa avsnitt. Många menar att en viktig del av den civila olydnaden är att vara öppen med sin aktivism och ta konsekvenserna av sitt handlande, vare sig de är sociala, ekonomiska eller rättsliga. Det kan skapa större trovärdighet för aktivisterna, visa att systemet är orättvist och generera backfire-effekter. Men det finns också ickevåld som pågår i det tysta, framförallt i situationer där riskerna är väldigt stora eller där man tror att man får större effekt med själva handlingen, som då kan fortgå, än med uppmärksamheten och genomslaget som en mer synlig aktivism skulle ge.